Måndagen var det trettondagsafton och jag hade jobbjour men det var en lugn dag, lite småpyssel bara. Jag har städat, plockat och tvättat hemma. Barnen har varit lite slöa och bara suttit hemma och tagit det lugnt. Resten av veckan har jag och Daniel jobbat. Barnen har varit i skolan och på förskolan. Efter skolan har tjejerna varit med kompisar. Daniel och jag har inte gjort så mycket när vi har jobbat klart och kommit hem förutom det vardagliga med tvätt, matlagning och plock. I helgen har vi tagit det lugnt hela familjen. Fanny har sovit hemma hos Robin. Emelie var med Clara. På söndagen var jag och jobbade lite med saker vi inte hunnit under veckan.
Fanny, mamma och Melwin
Vecka 3Var även denna en vanlig vecka med arbete för Daniel och mig. Barnen har varit friska och varit i skolan och på dagis hela veckan men i helgen blev Fanny och Melwin sjuka med feber, hosta och snuva. Emelie har varit med kompisar och Fanny har varit med Alma och Robin. Vissa veckor bara rinner iväg utan att man gör något speciellt. Vi har tvättat, plockat och städat. Hjälpt barnen med deras läxor och bara umgåtts med dem. Hela helgen blev vi bjudna på mat hos mor och far och det är alltid uppskattat både att slippa laga och att tänka på vad man skall laga. Ibland undrar jag om det bara är vi som kör på i samma hjulspår med maten och det blir ju så tjatigt tycker jag.
Emelie som liten
Vecka 4Denna vecka kommer jag att minnas med olika känslor, att från ena stund vara helt underbart tills nästa stund bli till en katastrof. Nu får ni inte tycka att jag är jobbig när jag skriver mycket om känslor för då ska ni absolut sluta att läsa nu.
Måndagen var Melwin sjuk och var hemma hos mamma medan Daniel och jag jobbade. På kvällen när vi kommit hem och alla var mätta och glada så satte vi oss i soffan och myste innan vi lade oss för natten. Natten slutade med att jag blev dålig och fick ringa ambulans för att 1177 och 112 trodde att jag fått en hjärtinfarkt men som tur av så var det bara ett falskt alarm. Ambulanspersonalen berättade för mig att jag skulle vara hemma några dagar pga stress. Så jag bestämde att jag kunde lika gärna vara hemma några dagar med Melwin som ändå var sjuk och det var jag.
Melwin bus
Onsdag hände det något som jag tror att jag aldrig kommer att glömma. Min närmsta kollega ringer mig på kvällen och berättar att vår chef var försvunnen. Mer visste vi inte, där kan jag säga att redan då bröt jag ihop. Detta händer väl bara på film eller?! Kan säga att frågorna var många men ingen kunde ge något svar. Torsdagen kopplades missing people in och en notis i vt. Jag skulle inte skriva om detta om det inte varit ute i tidningen eller på missing people, men jag kommer inte gå in på detaljer. Min närmsta kollega och jag pratade mycket om händelsen och vi hade krismöte på jobbet som jag inte var på.Jag var totalt knäckt men hade mycket stöd av familjen, mor och far, syrran och mina fina vänner. Hur kan något så bra gå åt skogen? I Skrivande stund så är jag fortfarande ledsen, knäckt och besviken.
På fredagen gick jag till jobbet för kände att jag inte kunde lämna min kollega mitt i allt även att jag borde vara hemma och pigga på mig och Melwin som fortfarande var sjuk. Väl på jobbet så fick vi veta att på måndag skulle företaget sättas i konkurs. Helgen som kom har jag inte mycket minnen ifrån förutom att hela vår familj blev berörda av allt som hände. På lördagen firade vi Emelie som fyllde år kommande tisdag, med släkten. Från att ha haft ett jobb som jag gillade till att bli arbetslös och inte få den där ekonomiska tryggheten igen efter 2 tuffa år i plugget kändes helt skitjobbigt för oss. Tur man har familj, syster, mor och far samt alla vänner som finns när vi behöver det.
Melwin
Vecka 5På måndagen försattes företaget i konkurs och vi blev uppsagda alla 35 anställda. PANIK rådde på jobbet, alla var besvikna, ledsna och omtumlade efter allt. Vi fick också veta att vi fick garantilön och arbetsplikt en månad, 28 februari skulle bli sista dagen om ingen köpare hittades. Ännu en dag jag bröt ihop när jag kom hem med ett tungt besked att det verkligen hade gått i konkurs. Någonstans inombords hade en röst sagt att allt skulle ordna sig men icke.
Daniel jobbade som vanligt och barnen var i skolan och på dagis. Väl hemma kramades via alla och grät och ingen hade någon matlust men vi lagade mat allihopa. Så skönt att alla hjälps åt utan att man ens behöver säga att man inte orkar. Vi lade oss tidigt i hopp om att kunna sova. Melwin vaknade och gallskrek och sa att vi inte fick röra hans ben och han kunde inte gå på dem. Växtvärk? På morgonen efter kunde han inte gå och vi fick inte röra hans fot. Han berättade då för oss att han hade hoppat ner från ett litet hus på dagis och fått ont i foten. Jag tittade på foten samt kände och klämde och märkte att han hade så ont i hålfoten och fram till stortån så att han blev ledsen, foten var jättesvullen under och på tårna. Säkert en liten spricka för han hade ont i 4 veckor.
Dagarna gick på jobbet och glädjen samt koncentrationen på att arbeta fanns inte längre. Ingen av oss som jobbade kände att det var roligt men vi gjorde det för kunderna och att vi var tvungna men det var känslomässigt jobbigt och påfrestande att bara fortsätta som inget hänt. Dagarna gick och inget hände och inget fick vi veta. Alla undrade och frågade oss på kontoret och alla vi pratade och stödde varandra på olika sätt. Vi hann att komma varandra väldigt nära.
Några dagar efter konkursen så hittades vår chef och kom tillbaks hem. Mycket spekulationer har varit angående försvinnandet men det är bara han själv som vet varför. Detta kommer jag inte skriva något om med hänsyn till han och hans familj.
Emelies regnbågstårta
På tisdagen den 28 Januari fyllde vår fina dotter 13 år och det firades av oss med en myskväll med familjen. Mamma hade hämtat hem Melwin från dagis men åkte hem när jag kom hem. Veckan flöt på i vanlig takt. Trött och sliten för situationen som den var på jobbet så fanns det ingen ork över. Fredagen efter jobbet åkte jag till dagis och hämtade hem en trött son. Vi gjorde oss redo för att fira Emelies födelsedag på Guldkant med familjen Karlsson medan sonen fick vara hos mor och far. Supergod mat åt vi alla och supertrevligt som alltid. Vi hämtade sonen med 39,5 graders feber hos mor och far och Karlssons kom hit och fortsatte med glass mer snack. Robin sov hos Fanny.
Liten Melwin
Det blev en innehelg med sjuk son och film. Tycker att helgerna går alldeles för fort den hinner knappt börja förrän det är söndag kväll. Jag brukar hinna tanka in mer energi för en ny vecka men i detta läget på jobbet med ovissheten om att det kanske skulle komma in en annan utövare så var det svårt att hitta energin. Alla vi anställda ville veta men ingen visste något...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar